söndag 12 augusti 2012

ett sista farväl


Morfar och jag


En len kind mot min, ett djupt darrigt andetag.
Den barska rösten har blivit mjuk och svag. 

Blickar in i varma bruna ögon, allt oväsentligt är glömt.
Grova snickarhänder håller mina så ömt

Ett tryck, allt förmedlas utan ord utan röst.
Många är våra minnen men just nu känns det trång i mitt bröst.

Tårar rinner, det finns inte längre någon tid, 
Inatt har du, älskade morfar funnit din frid.

Två solröda segel, seglar bort ifrån land
Jag kan se er framför mig, vandrandes med sin älskade hand i hand.